Ann-Christine Erlandsson efter ännu ett avslutat fackligt möte.

Amerikas president Barack Obama vann valet tidigare i år med budskapet förändring. Det var stora möten, massiva reklamkampanjer och många många valarbetare. Den lokala politiken i Haninge ser ut på ett helt annat sätt än ”over there”.

I Haninge är vi som medborgare beroende av alla de insatser som våra fritidspolitiker lägger ned. Nu när våren närmar sig och bostadsrättsföreningen ska vårstäda, båten ska förberedas, semestrar ska planeras, barnen går ut skolan snart så finns det medborgare som tar tid och går på politiska möten. Haningeposten har träffat Ann-Christine Erlandsson för att samtala om hur hon lyckas med att hinna med både yrkesliv och fritidspolitikeruppdrag.

Vem är Ann-Christine Erlandsson?

Hon är en nyfiken kvinna mitt i livet, som har tre vuxna söner samt två barnbarn som går i förskola och skola i Haninge, samt en bonusson med fru och två barnbarn i Göteborg.

Jag flyttade till Tungelsta och Västerhaninge kommun vid fem års ålder 1962. Jag har flyttat runt lite men är nu återbördad till Tungelsta. Idag arbetar jag som ombudsman hos IF Metalls Stockholmsavdelning vilket jag gjort sedan april 2001.

Vad har du för politiska uppdrag?

Jag är ersättare i Kommunfullmäktige, ledamot i Socialnämnden och facklig ledare. Jag sitter även som ledamot i Socialdemokraterna i Haninges styrelse samt även engagerad i Svenska kyrkan som ersättare i kyrkorådet och kyrkofullmäktige.

Hur hinner du med både yrkeslivet och uppdragen som fritidspolitiker?

Hinner och hinner, vi kvinnor lever alltid med ett dåligt samvete att vi inte hinner med vår familj tillräckligt samt det att vi känner oss otillräckliga i vår roll. Min familj har hela tiden stöttat mig, jag hade en diskussion med mina killar innan jag började att engagera mig i politiken. I och med lågkonjunkturen samt strukturförändringar inom svensk industri så är arbetsbelastningen för närvarande mycket stor.

Känner du att det är värt att engagera dig?

Självklart, vi lever i en demokrati och om demokratin ska leva så innebär det att vi alla bör engagerar oss i stort som i smått. Det är vi tillsammans som är skillnaden.

Vilken är den viktigaste politiska frågan?

Alla människors rätt till arbete och alla människors lika värde.

Om du inte hade politiken som ett fritidsintresse, vad skulle du göra istället?

Jaa, arbeta lite mer, läsa böcker, umgås mer med familjen. Kanske skulle vi kunna ha båten färdig för att sjösätta redan i maj.

Varför är det viktigt med fritidspolitiker, är det ändå inte bara tjänstemän som styr allting?

Nej, vi måste ta tillbaka makten från tjänstemännen. Medborgarna väljer de politiker som de anser ska styra kommunen. Då kan vi inte gömma oss bakom tjänstemännen. Det är vi politiker som har ansvaret och då måste vi våga stå för våra beslut.

Sist av allt, har du hunnit med allt som du känner att du borde?

Nej, om väljarna vill så hoppas jag att de ger mig mandat att få fortsätta mitt politiska arbete för att hinna med att skapa ett rättvisare samhälle för alla.

Magnus Sundberg