En och annan läsare har nog lite ångest över all mat och allt godis som hamnade i magen under den gångna helgen.

Själv tog jag en tur till en av Stockholms största godisaffärer. Eftersom jag under flera års tid varit ansvarig i Europaparlamentet för den nya lagstiftningen om livsmedelstillsatser tittade jag lite extra noga på de små etiketterna vid godishyllorna. De som fanns vill säga. Nästan hälften av godislådorna saknade innehållsförteckning och några var uppenbart felaktiga.

I godishyllan med färgglada klubbor och påsar fanns det fler etiketter. Men de var som vanligt svåra att läsa. Men eftersom jag inte var ute bara för att handla godis, utan för att kolla in just etiketterna lyckades jag till slut uttyda de flesta.

Dessvärre med nedslående resultat. Ingen av föräldrarna som gick vid min sida och plockade godis i påsarna trodde väl något annat än att godiset de stoppade i påsen var onyttigt. Det är nästan själva poängen med godis. Men de flesta tror jag utgick ifrån att godisbitarna inte innehöll något som kan påverka barnens psykiska hälsa. Det gjorde jag också förut.

Men arbetet med livsmedelstillsatser i EU har satt sina spår. Numera vet jag till exempel att det finns färgämnen i godis och läsk som kan göra barn hyperaktiva. Vissa barns agerande påverkas mer än andra. De sex ämnena som testades och fanns påverka barns beteende negativt var: E110, E102, E122, E124, E104 och E129.

Men varför är de då tillåtna? För att de behövs? Knappast. Det är omöjligt för ett otränat öga att gissa sig till vilka av godisbitarna i hyllan som innehåller just dessa färgämnen och vilka som inte gör det. Det finns alltså andra, mindre ifrågasatta alternativ.

För mig är dessa ämnen bara ett exempel på att dagens lagstiftning gör att våra barn utsätts för onödiga risker. Jag tror att få föräldrar vill ta den här typen av risker. När svensk media uppmärksammade att kemikalien bisfenol A i nappflaskor kan frigöras och blandas med vällingen sålde de bisfenolfria alternativen slut blixtsnabbt. I Kanada är nappflaskor med bisfenol A förbjudna.

Livet är förstås fullt med risker och möjligheter. Så ska det vara. Men det är skillnad på risker och risker. Att riskera skada sig för att få möjlighet att lära sig gå, hoppa eller cykla är en del av livet. Att utsättas för farliga ämnen när man äter ska inte behöva vara en del av livet. Särskilt inte när man är så liten att man inte kan välja själv.

Det är Europaparlamentet och EU:s ministerråd som tillsammans beslutar om de regler som avgör om och hur kemikalier får användas. Jag tycker att farliga ämnen ska förbjudas eller ersättas med mindre farliga alternativ. Och självklart ska det finnas bra och tydlig information till konsumenterna. Vad tycker du? Den 7 juni kan du rösta om hur det ska bli. 

Åsa Westlund (S)
Europaparlamentariker
asawestlund.se