Haninge-Posten har träffat Emre Güngör, 25-årig Haningebo, aktuell med den kontroversiella boken ”Varför mördar man sin dotter?”. Boken ger en inblick i det hedersrelaterade våldet utifrån männens perspektiv, och försöker finna svaret på varför man mördar sig egen dotter.

Tidigare har ingen visat något större intresse av vad en fängelsedömd pappa har att tillägga i debatten om hedersmord, i alla fall inte innan Emres initiativ till att skriva en bok som just speglar pappans perspektiv.

Boken bygger bland annat på intervjuer och träffar med Saras, Fadime Sahindals och Pela Atroshis pappor, bröder och farbröder. Morden på dessa tre kvinnor skapade den heta debatten om begreppet hedersmord, där kvinnor uppvuxna i Sverige mördats på grund av sin rätt till frihet. Dessa kvinnor, alla med en bakgrund i områden som Iran, Irak, Turkiet och Kurdistan har fallit offer för det hedersrelaterade våldet då de mördats av sina pappor i hederns namn. Emres berättelse är unik. Han har fått möjligheten att sitta öga mot öga med männen som erkänt mord på sina döttrar. Men Emres egen berättelse är också intressant. Tidigare har han varit nationell samordnare för ”Sharaf-hjältar” projektet som arbetar med unga pojkars attitydförändring gentemot bland annat sned kvinnosyn. Han är utbildad socionom och har även hållit seminarier och föreläsningar kring ämnet hedersmord och hedersrelaterat våld. Det började med att han fascinerades av en C-uppsats, ”Nazismens inre kärna”, skriven på Kumlaanstalet av Jackie Arklöv, mer känd som polismördaren i Malexander. Därefter tog Emre kontakt med Jackie och ville ge honom en fet ”kurdkram” och uppmuntran för att han ångrat sina handlingar.

- Jag kontaktade Jackie på Kumla och presenterade mig och mitt arbete, då svarade han att det inte är honom jag borde träffa utan en annan kille som sitter längre ner i samma korridor. Personen han menade var Fadimes pappa, Rahmi.

Emre berättar därefter att han skrev ett brev på ”trasig” turkiska till Fadimeds pappa och berättade att han ville träffa honom.

- Fadimes pappa ringde upp mig en dag, precis innan jag skulle in och föreläsa om hedersrelaterat våld. Jag kände inte igen honom då han presenterade sig med sitt förnamn. Tillslut var han tvungen att förklara sig som ”Fadimes pappa” för att jag skulle känna igen honom, vilket jag kände var väldigt jobbigt för honom. En mycket nervös träff på Kumla anstalten följdes av några träffar till. Under dessa möten öppnade sig Fadimes pappa för Emre och berättade sin egen historia. Det var här som idén till en bok ur en hedersmördares perspektiv växte fram. Emre insåg att det var fel att inte inkludera papporna och bröderna i debatten om hedersmordet.

- Det har skrivits många artiklar om mordet på Fadime och Pela, debatten har fram och tillbaka handlat om frågan hur man kan mörda sig egen dotter. Men ingen har ännu frågat mördarna själva om hur och varför man väljer att planera ett mord på sin egen
dotter.

Emre berättar att Fadimes pappas hade en hög med utklipp om mordet på sin dotter, inte en enda artikel hade han deltagit i. Boken växte sakta fram genom att Emre spenderade många långa och svåra timmar tillsammans med en man som uppsåtligen tagit sin dotters liv.

- Under en period ville pappan avsluta allt samarbete med mig. Det blev för mycket för honom. Han hade återkommande ångest och grät när han berättade om mordet. Jag kände många gånger att han ångrat att han tagit sin dotters liv.

Efter att Fadimes pappa delat med sig av sin historia och Emre samlat på sig all information han behövt om mordet, kände han sig trots det inte riktigt nöjd. Därför tog han kontakt med frilansjournalisten Nima Dervish för att tillsammans med honom avsluta boken.

Emre blev nyfiken på den historia som låg bakom mordet på Pela Atroshis i juni 1999 där fadern tillsammans med sina bröder under en resa till Norra Irak tagit livet av henne.

- Jag och Nima reste till den kurdiska delen av Irak, där Pelas pappa idag gömmer sig från Svensk Polis och Interpol, efterlyst för mordet på sin dotter. Pappans två bröder sitter inlåsta på livstid i Sverige. De kunde dömas på grund av att det gick att bevisa att mordet på Pela planerades i Sverige.

Pelas pappas förhållningssätt skiljde sig från Fadimes pappas. Han var väldigt kritiskt och uttryckte sig hårt mot Sverige och hade en väldigt konservativ kvinnosyn. Han menade att Pela blivit försvenskad. Pelas pappa visade inga tecken på ånger, utan tog istället på sig mordet på Pela, berättar Emre.

- Han förklarade för oss att det var han som tagit Pelas liv och inte farbröderna.

Det Emre upptäckte under sin tid i norra Irak var att det inte är många som ifrågasätter demokratin. Det är mannen som bestämmer och är överordnad. Jämställdhet sågs heller aldrig som ett problem. I det här området fanns det andra problem som var av större betydelse. Man oroar sig mer för mat på bordet. Emre berättar att hedersmord inte behöver vara förknippat med pengar och ekonomisk ställning utan vittnar om flickor som kommer från förmögna familjer som varit minst lika utsatta och förföljda av sina släktingar som de fattigare flickorna.

- Under min tid i Irak insåg jag också att det var mycket vanligt att ”arrangerade äktenskap” ägde rum. Det kan vara så att pappan i familjen rekommenderar en man åt sin dotter och ibland samtycker dottern och ibland inte. Detta ser jag inte som ett problem utan problemet uppstår då det blir en fråga om tvång. Det är tvånget i sig som är felet och det är varken förenligt med Islam eller Kristendomen.

När vi talar om begreppet Hedersmord menar Emre att diskussionen blir fel. Han anser att hedersbegreppet måste omdefinieras i Sverige. Hedern är i grunden något jättepositivt och han tycker därför att benämningen hedersmord inte är riktigt. I grunden handlar det om att vara en hederlig människa. Dessa män tar själva på sig morden, de offrar hellre sig själva än sin kultur för att den inte ska svartmålas. Gemensamt för alla tre morden är att mördarna förnekar hedersmord. De påpekar att hedersmord är ett påhitt av media.

- Kollektivet och familjen är grundpelarna i hederskulturen. Det är i sig vackert, men då kollektivet blir viktigare än individen går det emot de mänskliga rättigheterna.

15-åriga Sara mördades efter ett diskoteksbesök i Umeå 1995. Först efter mordet på Fadime och Pela förstod man att Sara också fallit offer för hedersmord. Då Emre och Nima återvände till Sverige, sökte de upp de släktingar som mördat Sara.

- Vi fick tag på Saras kusin och bror men ingen av dem ville samarbeta med oss. För att förhindra hedersmord måste man gå via integration. Vi måste arbeta med attityder hos männen och få in dem i samhället. Man måste erbjuda något mitt i mellan vad det svenska samhället erbjuder och männens kulturella rötter. Utanförskapet måste bort. Med min kurd-turkiska bakgrund har jag en inblick i hedersmord men inte en förståelse. Hedersmord är inte förenligt med religion och har därför inget stöd av Islam.

Det är viktigt att belysa att dessa pappor och bröder själva är offer. Fadimes pappa har bott i Sverige i 22 år, men kan fortfarande inte svenska. Området de bodde i var ett segregerat område i Uppsala. Detta kunde ha undvikits och vi måste därför arbeta mer aktivt med integrationen. Emre förklarar att syftet med boken och en av anledningarna till att Fadimes pappa velat berätta sin historia för honom är att fäder, bröder och andra män som är i liknande situationer ska kunna inse att mord inte är rätt väg. Idag finns det ett hundratal flickor från Haninge som lever under förtryck, har rymt hemifrån och är jagade av sina familjer.

- Det är definitivt ett problem som finns lokalt i Haninge, och det gäller därför att jobba med att uppmärksamma detta genom band annat artiklar, föreläsningar, stödja etniska föreningar och jämställdhetsorganisationer. Det är särskilt viktigt att stödja ungdomarna.

Förutom sitt arbete med det hedersrelaterade våldet är Emre sugen på att i framtiden engagera sig mer inom lokal politiken. Men just nu har han ett uppdrag från regeringen att skriva hur man jobbar med pojkar och hedersrelaterat våld.