Den charmiga dramaserien ”Familjen Babajou”, som sändes av SVT under våren, har blivit nominerad till Sveriges finaste tv-pris, Kristallen. Det är delvis en självbiografi där regissören, Baker Karim filmatiserar en familj som flytt från Uganda till Sverige under 80-talet. Pappan väljer efter några år i Sverige att återvända till Uganda då diktatorn störtas. Kvar blir mamman och tre söner och en dotter. Dagligen kämpar de med att anpassa sig i ett Sverige där rasismen och okunskapen regerar. Den äldste sonen, Big Willy eller King Willy som han själv kallar sig serien spelas av Haningebon David Nzinga, 19år.

Haninge-Posten var nyfiken på Davids roll som Big Willy i dramaserien.

Hur känns det att serien är nominerad till det fina priset kristallen?
- Det känns helt underbart och fantastiskt att ”Familjen Babajou” kommit så här långt. Det är inte varje dag man ser en serie av den här karaktären, bli nominerad till kristallen. Det är en skön känsla.

Hur har det varit att spela Big Willy?
- Han är helt klart en av de roligaste karaktärerna jag spelat hittills. Han är många karaktärer i en, ibland är han skitglad, ledsen och ibland ond, så det har varit roligt.

Hur ser framtiden ut?
- Jag vill fortsätta med skådespelandet och vara med i filmer, och håller tummarna för att det blir så. Två filmer som ska sändas nästa år har jag hunnit spela in. Båda är novellfilmer där den ena heter ”Orka bry sig” av Dramatiska Instituten, den andra novellfilmen heter ”Res dig inte” och är en del av Sveriges största satsning mot gatuvåldet. Filmen är grunden i projektet och kommer att visas på skolor runt om i landet, och vara med i debatter om gatuvåld.

På fastande mage satte sig Hiba Wattar, 22 år, lärarstudent vid Stockholms Universitet, ner tillsammans med Amir Hafiz 23 år, studerar masterprogrammet i hållbar utveckling vid Uppsala Universitet och Hamdan Jakob Chikmong som arbetar på familjens restaurang, för att just diskutera hur det är att fasta under Ramadan. Det innebär att från gryning till skymning, avstå från vardagliga saker som mat, dryck, rökning samt sexuella relationer. Men varför fastar man som ung i Sverige?

Vad innebär Ramadan för en muslim?
- Amir: För mig betyder det tålamod, Ramadan för mig är Guds månad.
- Hiba: Självdisciplin, jag känner mig närmare Gud just denna månad.
- Hamdan: Självbehärskning
- Hiba: Ramadan är en ständig påminnelse om ens plikter som muslim. Ramadan är också ett sätt att träna sin självdisciplin och man lär sig att uppskatta det man tar för givet, som bland annat mat och vatten.

Hur upplever ni unga Ramadan i Sverige i jämförelse med ett muslimskt land?
- Hiba: Det är en stor skillnad. Man kan säga att Sverige under Jultider får en julstämning där affärer och folks hem pyntas, och det känns i luften, exakt så är det i de muslimska länderna under Ramadan. Det känns i luften och i stämningen. Så känns inte Ramadan i Sverige.
- Amir: Här får man söka sig till det umgänget. Jag upplever att det är svårare att vara muslim i Europa idag. I Egypten kan man inte missa ett böneutrop, i Sverige måste man själv ta reda på när bönen är och när man ska öppna fastan. Det krävs att man är disciplinerad och inte glömmer bort sig själv under fastan.
- Hiba: I de muslimska länderna får eleverna mindre läxor under ramadan, man tar hänsyn till fastan. Då jag går lärarutbildningen tycker jag att det är viktigt att ta hänsyn till sådant. Som lärare bör man ha en acceptens för elevers situation samt söka kunskap om sådant.
- Hamdan: För mig är det en prövning i sig att fastan är svårare i Sverige.
- Amir: Fastan är svår men stämningen underlättar. Umgås man med kompisar som inte fastar måste man ständigt påminna sig själv om att det är fasta.

Vilka fastar och varför?
- Hamdan: Fastan är en av Islams fem grundpelare och det är ett sätt att komma närmare Gud och lära sig behärska sig själv.
- Amir: Alla som uppnått puberteten ska fasta. Sen finns det många undantag som t.ex. barn och psykiskt sjuka.
- Hiba: Gravida, kvinnor med menstruation och som ammar, äldre och de sjuka ska heller inte fasta.
- Amir: En sjuk eller äldre person ska inte fasta då de istället blir sämre. Fastan gör då mer ont än gott vilket inte är syftet. Då ska denne istället ge en hel måltid till en behövande för varje dag den sjuke inte fastar. Men om man bara är tillfälligt sjuk. Så bör man ta igen de dagarna vid ett senare tillfälle.
- Hiba: Fastan handlar inte endast om att avhålla sig från mat, det handlar om att inte svära och ha ”rena” tankar eller hur man ska säga. Sen handlar det om att lära sig behärska sig själv då man blir irriterad och arg.

Vad är det svåraste att undvika under fastan?
- Amir: För mig är det maten.
- Hiba: Att inte dricka vatten.
- Amir: Har du vant din kropp att fasta genom åren ställer magsäcken in sig lättare på att inte få mat.

Hur finner man disciplinen som behövs för att klara sig en hel dag utan mat och vatten?
- Hiba: Främst genom att hålla fast vid bönen och be Gud om tålamodet för att klara av fastan.
- Amir: Sen handlar det om prioriteringar, det kanske är lättare att ta det lugn under fastan som att avstå från träning och sådant som kräver ansträngning.

Vad är det som styr fastetiderna?
- Amir: Gryning och solnedgång

Vad händer efter att solen gått ner under Ramadan?
- Hamdan: Oftast träffas man för bön i moskén, annars spenderar man kvällen med sin familj, släkt och nära vänner.
- Hiba: Sen öppnar man fastan med dadlar och vatten följt av en soppa för att förbereda magsäcken för mat. Därefter äter man varmrätt och sedan te med sötsaker.

När infaller Eid och hur firas det?
- Amir: Eid är en muslimskhögtid som infaller i slutet av Ramadan. Det är en tid av förlåtelse och vänskap. Barnen får presenter.
- Hiba: Eid är en trevlig social tid då man besöker varandra.

Tidigare har ingen visat något större intresse av vad en fängelsedömd pappa har att tillägga i debatten om hedersmord, i alla fall inte innan Emres initiativ till att skriva en bok som just speglar pappans perspektiv.

Boken bygger bland annat på intervjuer och träffar med Saras, Fadime Sahindals och Pela Atroshis pappor, bröder och farbröder. Morden på dessa tre kvinnor skapade den heta debatten om begreppet hedersmord, där kvinnor uppvuxna i Sverige mördats på grund av sin rätt till frihet. Dessa kvinnor, alla med en bakgrund i områden som Iran, Irak, Turkiet och Kurdistan har fallit offer för det hedersrelaterade våldet då de mördats av sina pappor i hederns namn. Emres berättelse är unik. Han har fått möjligheten att sitta öga mot öga med männen som erkänt mord på sina döttrar. Men Emres egen berättelse är också intressant. Tidigare har han varit nationell samordnare för ”Sharaf-hjältar” projektet som arbetar med unga pojkars attitydförändring gentemot bland annat sned kvinnosyn. Han är utbildad socionom och har även hållit seminarier och föreläsningar kring ämnet hedersmord och hedersrelaterat våld. Det började med att han fascinerades av en C-uppsats, ”Nazismens inre kärna”, skriven på Kumlaanstalet av Jackie Arklöv, mer känd som polismördaren i Malexander. Därefter tog Emre kontakt med Jackie och ville ge honom en fet ”kurdkram” och uppmuntran för att han ångrat sina handlingar.

- Jag kontaktade Jackie på Kumla och presenterade mig och mitt arbete, då svarade han att det inte är honom jag borde träffa utan en annan kille som sitter längre ner i samma korridor. Personen han menade var Fadimes pappa, Rahmi.

Emre berättar därefter att han skrev ett brev på ”trasig” turkiska till Fadimeds pappa och berättade att han ville träffa honom.

- Fadimes pappa ringde upp mig en dag, precis innan jag skulle in och föreläsa om hedersrelaterat våld. Jag kände inte igen honom då han presenterade sig med sitt förnamn. Tillslut var han tvungen att förklara sig som ”Fadimes pappa” för att jag skulle känna igen honom, vilket jag kände var väldigt jobbigt för honom. En mycket nervös träff på Kumla anstalten följdes av några träffar till. Under dessa möten öppnade sig Fadimes pappa för Emre och berättade sin egen historia. Det var här som idén till en bok ur en hedersmördares perspektiv växte fram. Emre insåg att det var fel att inte inkludera papporna och bröderna i debatten om hedersmordet.

- Det har skrivits många artiklar om mordet på Fadime och Pela, debatten har fram och tillbaka handlat om frågan hur man kan mörda sig egen dotter. Men ingen har ännu frågat mördarna själva om hur och varför man väljer att planera ett mord på sin egen
dotter.

Emre berättar att Fadimes pappas hade en hög med utklipp om mordet på sin dotter, inte en enda artikel hade han deltagit i. Boken växte sakta fram genom att Emre spenderade många långa och svåra timmar tillsammans med en man som uppsåtligen tagit sin dotters liv.

- Under en period ville pappan avsluta allt samarbete med mig. Det blev för mycket för honom. Han hade återkommande ångest och grät när han berättade om mordet. Jag kände många gånger att han ångrat att han tagit sin dotters liv.

Efter att Fadimes pappa delat med sig av sin historia och Emre samlat på sig all information han behövt om mordet, kände han sig trots det inte riktigt nöjd. Därför tog han kontakt med frilansjournalisten Nima Dervish för att tillsammans med honom avsluta boken.

Emre blev nyfiken på den historia som låg bakom mordet på Pela Atroshis i juni 1999 där fadern tillsammans med sina bröder under en resa till Norra Irak tagit livet av henne.

- Jag och Nima reste till den kurdiska delen av Irak, där Pelas pappa idag gömmer sig från Svensk Polis och Interpol, efterlyst för mordet på sin dotter. Pappans två bröder sitter inlåsta på livstid i Sverige. De kunde dömas på grund av att det gick att bevisa att mordet på Pela planerades i Sverige.

Pelas pappas förhållningssätt skiljde sig från Fadimes pappas. Han var väldigt kritiskt och uttryckte sig hårt mot Sverige och hade en väldigt konservativ kvinnosyn. Han menade att Pela blivit försvenskad. Pelas pappa visade inga tecken på ånger, utan tog istället på sig mordet på Pela, berättar Emre.

- Han förklarade för oss att det var han som tagit Pelas liv och inte farbröderna.

Det Emre upptäckte under sin tid i norra Irak var att det inte är många som ifrågasätter demokratin. Det är mannen som bestämmer och är överordnad. Jämställdhet sågs heller aldrig som ett problem. I det här området fanns det andra problem som var av större betydelse. Man oroar sig mer för mat på bordet. Emre berättar att hedersmord inte behöver vara förknippat med pengar och ekonomisk ställning utan vittnar om flickor som kommer från förmögna familjer som varit minst lika utsatta och förföljda av sina släktingar som de fattigare flickorna.

- Under min tid i Irak insåg jag också att det var mycket vanligt att ”arrangerade äktenskap” ägde rum. Det kan vara så att pappan i familjen rekommenderar en man åt sin dotter och ibland samtycker dottern och ibland inte. Detta ser jag inte som ett problem utan problemet uppstår då det blir en fråga om tvång. Det är tvånget i sig som är felet och det är varken förenligt med Islam eller Kristendomen.

När vi talar om begreppet Hedersmord menar Emre att diskussionen blir fel. Han anser att hedersbegreppet måste omdefinieras i Sverige. Hedern är i grunden något jättepositivt och han tycker därför att benämningen hedersmord inte är riktigt. I grunden handlar det om att vara en hederlig människa. Dessa män tar själva på sig morden, de offrar hellre sig själva än sin kultur för att den inte ska svartmålas. Gemensamt för alla tre morden är att mördarna förnekar hedersmord. De påpekar att hedersmord är ett påhitt av media.

- Kollektivet och familjen är grundpelarna i hederskulturen. Det är i sig vackert, men då kollektivet blir viktigare än individen går det emot de mänskliga rättigheterna.

15-åriga Sara mördades efter ett diskoteksbesök i Umeå 1995. Först efter mordet på Fadime och Pela förstod man att Sara också fallit offer för hedersmord. Då Emre och Nima återvände till Sverige, sökte de upp de släktingar som mördat Sara.

- Vi fick tag på Saras kusin och bror men ingen av dem ville samarbeta med oss. För att förhindra hedersmord måste man gå via integration. Vi måste arbeta med attityder hos männen och få in dem i samhället. Man måste erbjuda något mitt i mellan vad det svenska samhället erbjuder och männens kulturella rötter. Utanförskapet måste bort. Med min kurd-turkiska bakgrund har jag en inblick i hedersmord men inte en förståelse. Hedersmord är inte förenligt med religion och har därför inget stöd av Islam.

Det är viktigt att belysa att dessa pappor och bröder själva är offer. Fadimes pappa har bott i Sverige i 22 år, men kan fortfarande inte svenska. Området de bodde i var ett segregerat område i Uppsala. Detta kunde ha undvikits och vi måste därför arbeta mer aktivt med integrationen. Emre förklarar att syftet med boken och en av anledningarna till att Fadimes pappa velat berätta sin historia för honom är att fäder, bröder och andra män som är i liknande situationer ska kunna inse att mord inte är rätt väg. Idag finns det ett hundratal flickor från Haninge som lever under förtryck, har rymt hemifrån och är jagade av sina familjer.

- Det är definitivt ett problem som finns lokalt i Haninge, och det gäller därför att jobba med att uppmärksamma detta genom band annat artiklar, föreläsningar, stödja etniska föreningar och jämställdhetsorganisationer. Det är särskilt viktigt att stödja ungdomarna.

Förutom sitt arbete med det hedersrelaterade våldet är Emre sugen på att i framtiden engagera sig mer inom lokal politiken. Men just nu har han ett uppdrag från regeringen att skriva hur man jobbar med pojkar och hedersrelaterat våld.

Andrés Astudillo Silva hoppas på att kunna starta ett datacafé i Jordbro.

Intervju med: Andrés Astudillo Silva

Glöden att arbeta ideellt för ungdomarna sprider sig från Brandbergen till Jordbro. I förra numret av Haninge-Posten gjordes ett reportage med Malek Gawrieh och hans populära Datacafé i Brandbergen med upp till 100 ungdomar per kväll.

Datacaféet är en ideell ungdomsförening som styrs av ungdomar och för ungdomar. Nu har tankar och idéer inspirerat Maleks barndomskompis och fritidsledaren, Andrés Astudillo Silva från Jordbro att starta något liknande även i Jordbro.

Med uppväxt i Brandbergen och Jordbro och bakgrund som fritidsledare, fotbollstränare och ordförande i Brandbergen IF, har Andrés kontakt med många av Haninges ungdomar. Idag praktiserar Andrés på Datacafét i Brandbergen och hjälper till att bygga upp ungdomsverksamheten.

Jag passar på att lära mig så mycket jag kan om hur man driver en sådan verksamhet för att jag ska kunna ta med mig mina erfarenheter till Jordbro, säger Andrés.

Verksamhet skiljer sig från fritidsgården och Lugna gatan i den bemärkelsen att de som arbetar med ungdomarna är unga själva och alla har vuxit upp eller bor i området. Det ska skapa en slags kompisatmosfär mellan ungdomar och personal.

Det är svårt att ta hit en äldre vuxen som ska möta ungdomarna men som inte upplevt de problem som finns i området och som ungdomarna handskas med dagligen, säger Andrés.

Datacaféet öppnar dels upp jobbmöjligheter för de äldre ungdomarna som vill arbete med yngre, samtidigt som de yngre har en trygg plats att vara på istället för att hänga i centrum.

Att förebygga brott och arbeta mot fortsatt kriminalitet är viktiga syften med verksamheten. Samtidigt erbjuder caféet en trygg och rolig miljö för ungdomarna att vistats i och stärker den nya generationen ungdomar med hjälp av den äldre generationen som bor i området.

Vi vill ge den äldre generationen utbildning och få dem engagerade och därefter låta dem visa de yngre ungdomarna att möjligheter finns, säger Andrés.

I Jordbro finns många sociala problem och många ungdomar måste ta itu med svåra situationer dagligen. Datacaféet ska därför fungera som en fristad där ungdomarna kan komma och prata av sig, eller tvärtom inte behöva tänka på jobbiga saker som oroar dem.

Ett koncept som detta är därför unikt. Det är speciellt utformat för att anpassa områden som Brandbergen och Jordbro där sociala problem finns, men där det också finns en stark gemenskapskänsla mellan invånarna.

Alla känner varandra och varandras familjer och syskon för att vi vuxit upp tillsammans. Därför kommer den här verksamheten att fungera i Jordbro. Jag har redan pratat med många ungdomar i Jordbro från den äldre generationen och det finns många som brinner för den här idén, säger Andrés.

Datacaféet riktar sig till ungdomar från tio år och uppåt.

Vi vill inte stänga någon ute, alla är välkomna, säger Andrés.

I Brandbergen planeras just nu ”Sommarklubben” för fullt, vilket är olika aktiviteter som kommer att erbjudas under sommarlovet.

Många fritidsgårdar i kommunen har stängt vissa dagar under sommaren och därför behövs det en verksamhet som ungdomarna kan ta del av under sitt lov, några av sommarverksamheterna som planeras är olika bad, utflykter, fotbollsmatcher, korvgrillning och braskvällar, säger Andrés.

På datacaféet i Brandbergen arbetas förebyggande med attitydproblem hos ungdomar vilket är något man även vill göra i Jordbro.

Att Jordbro är en otrygg plats är en bild som många har, men jag vill visa de här ungdomarna att det också finns mycket bra saker här i Jordbro. Dessa ungdomar har potential, de behöver bara någon som tror på dem. Därför vill vi stärka deras själförtroende och hjälpa dem att hitta egenskaper som de är bra på. Låta dem utforska olika aktiviteter och hitta sin grej. Det kan vara allt från fotboll, dans fotografering till design. Ambitionen är att erbjuda en stor verksamhet, men det är finansieringen som avgör hur långt vi kan gå, säger Andrés Astudillo Silva.

 
Darina Agha

Caféet har funnits i mer än tjugo år. För ett tag sedan gjorde hyresgästföreningen om det till ett datacafé. Föreningen brandbergens ungdomar har idag tagit över verksamheten och den tolfte september öppnades höstens verksamhet. Första kvällen var det ungefär femtio besökare. Det har varit så mycket som upp till nittio personer i lokalerna, men då var det trångt. Här finns många möjligheter. Det finns internetdatorer, speldatorer, playstation, café, tv med mera. Men främst är det en mötesplats för ungdomar.

Den här verksamheten är till för att öppna upp ögonen, ungdomarna ska se att det finns mer än Brandbergen och Haninge säger Malek Gawrieh som är en av de ideella ledarna och initiativtagarna. Sen arbetar vi mycket med att ta bort ”vi” och ”dom”, här finns det bara ”vi”.

När man kliver in till lokalen möts jag av en blå fondvägg med ett stilfullt konstverk där bokstäverna ”VSA” står för ”va ska alla”. Det betyder enighet och solidaritet mot varandra och att inte ta med sig det negativa som man får oftast höra utan att ta med sig det positiva och tro på sig själv och förändra till det bättre. Man ska tro på sig själv trots att det går mot alla odds. Här är alla lika och alla kämpar för samma mål. Datacaféet handlar om att skapa verksamhet ihop. Blir det konflikter löses de så snabbt som möjligt. Idag drivs allt på ideell bas. Det som behövs för att utveckla verksamheten vidare är ekonomi och resurser. Det finns många idéer som att erbjuda läxhjälp, dansgrupper, sygrupper, studiecirklar, hjälpa till att söka jobb och så vidare. Men det vikigaste med verksamheten är att förbereda ungdomarna för framtiden.

Det var en av killarna som häromdagen kom och visade upp sin nya moppe, jag frågade lite skämtsamt hur han hade fått tag i den och då svarade han att han hade köpt den på blocket säger Toni Gawrieh som också är en av de ideella ledarna. När man märker att attityder och värderingar hos ungdomarna har förändrats förstår man hur viktig det här cafeet är. Haninge och Brandbergen har mycket att vinna på att erbjuda ungdomarna en vettig fritid.

Föreningen Brandbergens ungdom som driver caféet har ungefär 250 till 300 medlemmar som är mellan 10 till 24 år gamla. Det kostar femtio kronor att vara med. Datorerna som är gamla har en gång donerats av vårdcentralen. Lokalerna bjuder Akelius på. För att locka fler tjejer till datacaféet finns ett eget tjejrum. När Brandbergens ungdom inte använder lokalerna använder bland annat PRO, kyrkan och reumatikerförbundet lokalerna.

Det är många själar som verkligen brinner för den här verksamheten säger Malek. Jag önskar bara kommunen kunde ta tillvara och uppmärksamma detta bättre innan engagemanget tar slut.

Framtiden ser mycket ljus ut. I höst kommer det bland annat att anordnas lördags LAN då de spelande startar klockan 19:00 och så håller de på till siste man slutar. I våras hände det att de hade öppet ända till klockan 02:00. Många av ungdomarna hjälper också till med arbetet. När caféet öppnades för hösten var det många av ungdomarna som hade hjälp till med att måla och inreda. När datorerna går sönder eller när det behöver städas finns det alltid folk som erbjuder sin hjälp. Föreningen letar just nu efter nya lokaler eftersom suget på verksamhet är så stort.

När jag växte upp i Brandbergen fick jag lära mig den hårda vägen vad man får och inte får göra, hur man ska och inte ska bete sig säger Malek. Det fanns ingen som bemötte oss på ett schysst sätt och sa var gränserna gick. Nu har vi möjlighet att skapa en bättre framtid för dagens unga avslutar Malek.

Darina Agha

Panetoz

I en musikstudio på Ungdomens hus i Jordbro är fem killar nära att uppfylla sin dröm. Det är den svenska hip-hop gruppen Panetoz som består av killarna Pamoudo Badjie, Johan Hirvi, Daniel Nzinga, Chris Omonombe och Nebeyu Baheru. Tillsammans har de tagit den svenska hip-hopen till en annan nivå. De skiljer sig från andra svenska hip-hop artister i det avseendet att de blandar olika kulturer med olika musikstilar.

Vi skiljer oss från andra svenska hip-hop artister för att vi har ett unikt sound. Vår musik är annorlunda och vi beskriver den som svensk hip-hop med rytmer från olika kulturer. Helt enkelt en blandning av hip-hop, soul och dancehall, tillsammans med inslag av afrikanska influenser säger Chris.

Går du på en vanlig hip-hop konsert så står Panetoz ut från resten av artisterna för att vi har en blandad musik. Vi kanske ser ut som vanliga hip-hopare från USA, har hört många gånger att folk kanske till och med blir lite rädda när de ser oss för första gången, men så fort vi kör i gång med vårt uppträdande, så sprids energin till alla i publiken för att Panetoz är lika med show. Vi har många upp tempo låtar och därför vill vi se publiken dansa och ha kul med oss. Vi håller igång hypén säger PaMoudo.

Gruppen har funnits sedan killarna gick på högstadiet, men mycket har hänt sedan dess. Panetoz har medverkat i en rad större evenemang där de uppträtt för stor publik. I våras medverkade gruppen på kanals fems program Hitmakers där fem skandinaviska skivbolag lyssnade på olika artister.

Alla 5 skivbolagen tyckte att vi var bra, sen fick vi förslag på kontrakt på vår låt ”efterfesten” som säljs i Danmark just nu. Detta var ett stort steg framåt for Panetoz, säger Daniel.

En annan höjdpunkt som killarna längtar efter varje år, har blivit lite som en tradition. Det är uppträdandet på Ung 08 festivalen i Kungsträdgården i augusti månad. Där på stora scenen har Panetoz bjudit på riktig show varje år sen år 2003.

Det uppträdandet är verkligen höjdpunkten och något vi ser fram emot varje år. Det är speciellt roligt att se hur mycket vår publik växer för varje år, säger Johan.

Publiken vi vill nå är alla som kan relatera till vår musik. Sprida kärlek och få folk att må bra det är vad vår musik handlar om. Det spelar ingen roll om det bara gäller fyra till fem minuter, alla ska dansa och vara glada, säger Pamoudo.

Panetoz texter är olika för att balansera deras musik, men det har några låtar med politisk ställning. I en av låtarna tar de ställning mot fattigdomen och liknande orättvisor i samhället. De beskriver hur klyftorna växer och blir allt större samtidigt som överklassen bara tar och tar.

Vi vill uttryck oss genom musiken och visa vår politiska ståndspunkt, därför protesterar vi mot orättvisor genom texter och musik, säger Johan.

Det är gruppen Panetoz som har startat föreningen ”Vägen ut” i sin studio. Vägen ut vänder sig till ungdomar med musikintresse, och i musikstudion på Ungdomens Hus i Jordbro, får de en fristad där de kan spela in musik, sjunga, rappa och ha roligt.

Det är vi som lär dem inspelningsteknik, rapp sång, helt enkelt allt. Och det bästa med den här verksamheten är att det är helt gratis, inte som på vår tid då vi var tvungna att betala för studietid och för ett bra beat till vår text, säger Pamoudo.

Vägen ut startade år 2004 då gruppmedlemmarna tog kontakt med fritidsledaren Birger på Ungdomens Hus i Jordbro, och han tipsade därefter killarna att kontakta Lennart på Studieförbundet Vuxenskolan (SV).

Lennart föreslog att vi skulle starta den här verksamheten och sedan dess har han varit vår ”bro” som har väglett oss till vart vi är idag säger PaMoudo.

Finansieringen till verksamheten kommer genom bidrag från storstadssatsningen som killarna sökte genom Studieförbundet Vuxenskolan för att kunna bygga studion, och 2006 startade verksamheten på föreningen. Idag behövs det en utökad verksamhet då studion har mer än trettio ungdomar per vecka. Intresset för att utöka verksamheten är stor bland killarna, men de begränsas på grund av. brist på resurser och finansiering.

Vi har stora drömmar om att ha en hel villa med aktiviteter, alternativt en fritidsgård med en inriktning mot musikstilar som Rnb, soul och hip-hop. Vi har också en tanke på att i framtiden även starta en dansverksamhet och en DJ-verksamhet, säger Daniel.

The Voice TV gjorde ett reportage om Vägen ut som filmades i studion på Ungdomens hus. Flera av ungdomarna som deltar i verksamheten var med och blev intervjuade och filmades medan de spelade in musik i studion.

Vi ger dessa ungdomar möjligheten att vara med i liknade Tv program, lära sig studioteknik och framför allt uppträda med oss i Panetoz på events som ung 08 i Kungsträdgården och Uppsalafestivalen säger Johan.

Det finns en klasskillnad i jordbro, många förnekar det, men att den skillnaden finns, märks tydligt här i föreningen. Det är oftast ungdomar som ha det svårast som söker sig hit. Deras föräldrar vill oftast helst inte betala för barnets musikintresse för att det inte tas på allvar. Att det finns en studio att spela in i och som dessutom är helt gratis är därför en guldgruva för många av ungdomarna, förklarar PaMoudo.

Vägen ut är en oerhört viktig och nödvändig verksamhet i en förort som Jordbro, och vi vill kunna utöka den på alla plan, men det blir svårt att kombinera studier, jobb, eget privatliv, panetoz, med vägen ut, utan någon ersättning, då vi håller i den här verksamheten på vår fritid utan att få betalt. Så vi hoppas att politikerna i Haninge ser att vi har gjort en bra grej och kan hjälpa oss med att hålla verksamheten vid liv med hjälp av finansiering, säger Chris.

I Haninge satsas det inte lika mycket på musikstilar som Hip-Hop och Rnb, utan här prioriterar man i första hand rock. Därför vill vi ge ungdomarna som inte har råd med dyr musikutrustning som gitarr och bastrummor. De ska kunna komma till oss och fortfarande känna att allting är möjligt, säger Pamoudo.

Killarna avslutar med att förklara att det inte alls skulle vara fel att tjäna pengar på sin musik, men att det först och främst är en hobby och att pengar därför inte är första målet. Annars hade de nog inte drivit den här verksamheten idag.

Darina Agha

Ashkan Ghahrami

Vill du träna, få kompisar eller letar du efter någonstans att ha svensexan eller möhippan erbjuder Handens boxningsklubb som ligger i Brandbergen allt det och mer därtill. Ett av de viktigaste inslagen i verksamheten är satsa på tävlingsboxare men också att fungera som en andra fritidsgård.

- Det är en bra klubb, den ligger ett område med en del problem och det tar ju inte bort alla bråkstakar, men den är bra för att alla kan komma hit. Även om man inte ska boxas kan man komma hit och ta de lugnt säger Ashkan Ghahrami.

Ashkan går sista året på naturveteskapliga programmet i Fredrika Bremergymnasiet. Hanbor i Handen och har boxats sen han gick i sexan. Nu är det mer en hobby för honom även fast han tävlar. Säsongen började i september och håller på till maj.
Ashkan är en av de ungefär tvåhundra medlemmar som föreningen har. Det kostar hundra kronor att vara med och sen betalar man en avgift per termin. Men första gången är det gratis. De yngsta som deltar är fem eller sex år medan de äldsta är omkring sjuttio. Medelådern ligger lite under tjugo.

Anna Ingman och Rikard Lundby är två proffsboxare som tränat i Haninge BK. Det senaste namnet man ska hålla utkik efter är en ung tjej som heter Elin Rönnelund som bland annat har representerat Haninge och Sverige i de nordiska mästerskapen i Lund. Får hon chansen vill hon representera Sverige vid OS i London 2012. I december kommer det beslutas om damboxning kommer att vara en OS-gren.

Boxning är bra för att man mår bra av att röra sig, det är kul. Det negativa är att man blir så förbannad när ett träningspass går dåligt eller vid en förlust säger Elin.

Just nu läser hon podiatrikprogrammet (handlar om skador i fötterna) på Karolinska Institutet. Att hon kan träna och elitsatsa på boxningen är på grund av Sport Campus Sweden, före detta Haninge idrottscampus. Det går ut på att elitidrottar ska kunna elitidrotta och samtidigt studera.

Ska du bli duktig måste du börja tidigt säger Klas Sandberg som är en av de ideella tränarna på klubben. En boxare är på topp efter åtta till tio års träning. Vill du vara internationellt duktig vid 20 plus är gymnasieåren en viktig period. Vi vill underlätta för elitidrottaren. För att boxaren ska kunna ha ett bra liv efter sin idrott är det viktigt att han eller hon har yrkeskunskaper att falla tillbaka på.

Nu till hösten har det öppnats ett boxningsprogram på Fredrika Bremergymnasiet. Det är fyra elever som börjat nu varav tre kommer från Haninge. Målet är att det ska gå arton elever, sex stycken i varje årskull. Ett problem är dock att utbildningen inte har riksintag vilket gör att andra kommuner kan neka sina elever att gå på programmet. Men förenigen arbetar med att lösa denna fråga.
Det finns allt ifrån proffsdrömmar till att man bara är ute efter den fysiska träningen eller det goda kamratskapet. Eftersom detta är den enda boxningsklubben söder om Farsta så är upptagningsområdet stort. Föreningen har medlemmar i Nynäshamn, Huddinge och Tyresö som kommer till Brandbergen för att träna.

Vi lär ut kamratskap, förtroende och ansvar. Ska ett pass börja 19:30 så är alla här 19:15 och ibland är det en uppfostrande verksamhet men det är så kul och ger så mycket tillbaka, det är bara synd att kommunen inte uppmärksammar detta mer. Många går även ut och umgås privat, det är ganska enkelt när det är en så skön stämning. Men vi skulle behöva vara fler som arbetade med detta på heltid för att kunna utveckla verksamheten säger Rodrigo Diaz som också är en av de ideella ledarna.

Trots att förenigen har så många medlemmar och att det är över femton pass per vecka så är det endast en person, Vido Ratkovic, som arbetar heltid. För övrigt är föreningen uppbyggd kring ideellt engagemang med ett tiotal olika ledare som lägger ned många eftermiddagar och kvällar.

Nytt för i år är att Boxfys-passen mer ska rikta sig till lite äldre än förut. Men det finns verksamhet för alla målgrupper. Funderar du på att ha en svensexa eller möhippa till exempel kan du gå till boxningsklubben. Offret får cirka femton minuters träning och sedan är det dags att gå en match mot en av klubben boxare. Och då gäller det att agera som en proffsboxare, träffa och inte bli träffad.

Darina Agha