I Mål- och budget dokumentet för 2012-2013 beräknas Haninges skulder öka till två miljarder år 2014.

Den moderata Kommunledningen i Haninge talar ofta om kommunens goda ekonomi. Kommunledningen gör gällande att man har förvaltat kommunens pengar på ett bra sätt och att ekonomin är stabil. Men är Haninges ekonomi verkligen så stabil som moderaterna målar upp? Många nämnder redovisar stora underskott och kommunens skulder växer och växer. Snart är vi uppe i två miljarder.

Kommunledningen slog sig för bröstet när de i Årsredovisningen för 2010 deklarerade att ”Tack vare god ekonomisk hushållning av kommunens resurser kan Haninge uppvisa ännu ett starkt bokslut med ett resultat på 143 miljoner kronor”. Därefter genomfördes den skattesänkning med ny skattesats på 19,78 kr, som Moderaterna gick till val på. Allt var frid och fröjd, trots den ekonomiska kris som präglat världen.

Idag kan man inte påstå att det är frid och fröjd i kommunens ekonomi, bara 11 månader sedan årsredovisningen presenterades. Flertalet av kommunens nämnder redovisar stora underskott, Äldrenämnden, Socialnämnden och Grund- och förskolenämnden, bara för att nämna några. Du kan läsa närmare om Äldrenämndens underskott i en artikel i detta nummer.

Nämndernas underskott är inte det enda som oroar mig, kommunens skulder beräknas bli fördubblade innan denna mandatperiod är slut. 2014 kommer Haninge kommun att redovisa en skuld på två miljarder, enligt kommunens prognos. Efter Haninges ekonomiska kris i början av 90-talet, minskade kommunens skulder tydligt, och nu är de på väg upp igen, långt upp.

Kommunens problem syns redan idag, en ranking från Lärarförbundet visar att Haninges skolor återigen ligger på botten och kommunledningens ambitioner för Haninges elever, likaså. Gällande lärartäthet, utbildade lärare och studieresultat, ligger Haninge mycket dåligt till i jämförelse med övriga landet. Grund- och förskolenämndens ordförande Alexandra Anstrell (M) är inte orolig, hon menar att kommunledningen satsar på kvalitet och kompetens framför fler lärare. Tar man en närmare titt på rankingen visar den att Haninge hamnar på botten i utbildade lärare och Högskolebehörighet. Är det inte dags att erkänna att det inte handlar om kvalitet och kompetens framför fler lärare i skola och förskola, och istället medge att det är en ekonomisk fråga som kommunledningen inte har kontroll över?

Det är enkelt att gå till banken och låna pengar, lika enkelt som att uppvisa en god ekonomi med lånade pengar, men jag tror att vi alla har en del att lära av Greklands ekonomiska kris. Grekland visade på god och stabil ekonomi, samma frid och fröjd känsla, tills krisen väckte dem som en hink med iskallt vatten, ”hallå, ni måste ju betala tillbaka det ni lånat också”! Kanske behöver kommunledningen samma kalla väckning? Ju mer lån kommunen tar, desto mer växer kommunens skulder. Räntehöjningar är att förvänta sig och vad händer om arbetslösheten stiger?

Hur mycket vi än vill lägga 90-talets ekonomiska kris i Haninge bakom oss, så verkar vi istället närma oss den. Det kallar jag inte för god ekonomi och frid och fröjd där Haningeborna är ”nöjda och glada”.

Darina Agha

Chefredaktör

Vem äger mandatet? Partiet eller personen?

Foto: sydsvenskan.se, Jessica Gow

För vissa kom det som en chock, för andra var beskedet väntat, men för de flesta fick misstankarna en bekräftelse. På det senaste kommunfullmäktige meddelade Miljöpartisten Yvonne Radestam att hon lämnar sitt parti efter 35 år. Hon uppger att hon känner sig trakasserad av en partimedlem och vill därför inte längre vara med i den gruppen. Däremot lämnar hon inte sin plats i kommunfullmäktige. Det är här hon blir en så kallad politisk vilde.

Radestam är inte ensam vilde här i Haninge. Kommunfullmäktige i Haninge har efter Radestams avhopp, idag tre vildar vilket är ett stort problem för den politiska majoriteten.

Sepideh Erfani meddelade förra året att hon lämnar Folkpartiet och går med i Socialdemokraterna. Därmed tillhör hennes mandat i fullmäktige fortfarande Folkpartiet men som medlem i S röstar hon med oppositionen. Detta har även Yvonne Radestam gett utryck för att hon tänker göra. Faktum är precis som Miljöpartiets gruppledare Anna Melker säger i en kommentar till Haningeposten, att Radestam oftast röstat tillsammans med oppositionen det senaste året. Den tredje vilden i Haninge är en f.d. Sverigedemokrat som ingen riktigt har koll på.

Fenomenet med de politiska vildarna är inte unikt för Haninge. En artikel från SR, Hallandekot (120310) uppger att antalet politiska vildar har varit rekordhögt under förra mandatperioden. Detta vilar på en enkät som Dagens Samhälle tagit fram där 108 ledamöter avsagt sig sitt medlemskap i partiet de gick till val med, och idag är politiska vildar. Vissa har sökt medlemskap i ett nytt parti, andra är partipolitisk obundna. Det är i princip en fördubbling från mandatperioden innan.

Det har nu gått drygt ett år efter valet, och redan nu har Haninge tre politiska vildar. Om trenden fortsätter i samma takt kan konsekvenserna för den politiska majoriteten bli stora. Men min fundering är dock, varför flyr de från den politiska majoriteten?

Det kan bero på att Haninges politiska ledning består av en sammansättning av 5 partier, allianspartierna tillsammans med Miljöpartiets 4 mandat. Moderaterna i Haninge har 21 mandat och har den enda kommunalrådsposten, samt ordförandeskapet i kommunstyrelsen. De har kört en hård linje där resterande allianspartier och MP fått vika sig och anpassa sig till moderat politik.

Skämtet som cirkulerar bland den politiska majoriteten är begreppet streckpartiet där man skojsamt menar att de tre vildarna kan bilda ett eget parti. Streckpartiet kommer från den beteckning, eller det streck de får i fullmäktige (-) när de lämnat sitt parti. Och visst kan vi alla skoja om det nya streckpartiet i Haninge, men faktum är att detta streckparti borde skrämma moderaterna en hel del. Streckpartiet är faktisk med sina tre mandat större än både Centern och Kristdemokraterna med sina två mandat var.

De politiska vildarna måste som alla andra ha möjlighet att få avsluta och påbörja medlemskap efter vad de känner ligger rätt till för dem just då. Ett problem som ofta debatteras är att man anser att vildarna använt sig av partiets namn för att komma in i fullmäktige och därefter kört sitt eget politiska race. Kommunstyrelsens ordförande i Haninge, Martina Mossberg tycker att vildarna borde förbjudas. Lämnar man ett politiskmedlemskap inom sin tid som ledamot i fullmäktige, bör man även lämna sin fullmäktigeplats.

Andra menar, däribland vildarna själva, att de tror mer på personvalssyystemet och ett brett samarbete.

Ser man på Österhaninge församling, kan man hålla med om att ett brett samarbete är viktigt. Där har man sett värdet i att en kompetent ledare leder och där har man kopplat bort partipolitiken. Trots att Socialdemokraterna är i opposition, har Robert Noord tillträtt som ordförande efter att Tommy Lundin från FOG avsagt sig sitt uppdrag. Enligt Moderaternas ledare i kyrkan, Mauritz Carlsson, handlar det om att lägga partipolitiken åt sidan och se vad som är bäst för församlingen.

Moderaterna i Haninge kanske borde lära av Österhaninge församling när det gäller samarbete över partigränserna, annars finns det risk för att den politiska majoriteten behöver ge sig ut på viltjakt.

Darina Agha

Chefredaktör

Sommaren är på väg till Haninge, det blir tydligare för var dag, med det fina vädret och människor som är ute och njuter. Haninge skiner. Under förra året gick kommunen med 146 miljoner i överskott och förre detta kommunstyrelsens ordförande Gilbert de Wendel (M) skriver i årsredovisningen från 2010 ”tack vare god ekonomisk hushållning av kommunens gemensamma resurser kan Haninge uppvisa ännu ett starkt bokslut”. Haninge verkar må bra.

Och visst är det så, Haninges befolkning växer och vi är snart 77 000 invånare i denna vackra ”inte bara skärgårds kommun” och är därmed 25:e största kommun. Vega staden har tagit fart och fler stadsdelar är planerade att byggas, kommunen är under utveckling. Kommunalskatten kommer att sänkas med 30 öre och skattenivån i Haninge blir därmed 19,78 kronor.

Ungdomens Hus, Lakeside har öppnat för de lite äldre ungdomarna att hänga på, dessutom har Haninge fått två nya naturreservat Rudan och Tornberget.

I detta nummer av Haningeposten kan du dock också läsa om en annan verklighet som Haninge står inför. En verklighet där Haninge brister allt mer i kvalitén i välfärden för att trots att kommunen går med överskott går Haninges välfärd med underskott, och jag ska förklara varför.

Personaltätheten i förskolan ligger i botten för Haninges del enligt Skolverket. Det går hela 6,2 barn på varje anställd. Ganska trångt för barnen i Haninge. SKL visar att Haninges skolor har fallit från plats 241 till plats 272 av Sveriges 290 kommuner. Haninges skolor faller.

Inte heller detta år har Haninge kommun infört sommarjobbsgaranti för alla ungdomar. Kommunledningen är nöjd med de 300 platser som kommunen erbjuder idag, fastän det kommit in 721 ansökningar totalt. Dessutom pekar en färsk undersökning från TCO på att unga som blir arbetslösa i en högkonjunktur, inte får sommarjobb eller blir arbetslösa direkt efter skolan, får försämrade förutsättningar på arbetsmarknaden. Sommarjobb ökar helt enkelt chansen för ett framtida jobb. För vi vill väl att ungdomar ska jobba, eller?

Det går inte så bra med ungdomsarbetslösheten i Haninge.

Enligt den utredning som kommunen gjort när det gäller barn och ungdomars psykiska hälsa under våren 2010, visar att barn och ungdomars psykiska hälsa i Haninge inte är och att ytterligare insatser är nödvändiga. Här föreslår den kommunledningen en workshop… Kommunledningen i Haninge verkar inte inse hur allvarligt det är med att barn och ungdomar inte mår bra. Tar man inte barn och ungdomars psykiska hälsa på allvar i Haninge?

Rädda barnen har tagit fram en rapport som visar att barnfattigdomen i Haninge ökar. 2111 barn lever i fattigdom där föräldrarna inte har råd med självklara saker som ett medlemskap i en idrottsförening för att medlemsavgiften är för hög, eller så måste barnen tacka nej till att följa med på skolutflykter med klassen för att det inte finns mat till en matsäck. Ibland är det för dyrt med vinterjacka trots att även denna vinter bjudit på både kyla och snökaos, även i Haninge. Ordförande för Rädda Barnen i Västerhaninge är bekymrad. Många barn i Haninge är fattiga.

Bostadsbristen i Haninge är allvarlig. Särskilt för ungdomar. Vi har snart ingenstans att bo. Vi verkar inte få plats i Haninge. När Haninge Bostäder får en ledig lägenhet i centrala Handen kan det komma in över 450 intresseanmälningar. Och det är inte konstigt eftersom den moderatstyrda kommunledningen endast byggde 34 hyresrätter under förra mandatperioden.

Köerna i äldreförvaltningen till seniorboende är idag stora de också. Idag väntar 530 personer och hälften av dem har prioriterade behov.

Haninge verkar inte värma alla, särskilt inte de 240 elever som inte får gå kvar på Jordbromalmsskolan för att den nu läggs ned. Det har ingen missat. Men i Haningeposten kan ni läsa om ett gäng killar som trots de motgångar Jordbro står inför, startat ett nytt fotbollslag, AC Jordbro. Haningeborna kämpar.

Snart är det Första Maj, det kommer att firas världen över. För Haninges del är jag säker på att talen kommer att innehålla en hel del om den problematik som fortfarande råder i Haninge. Kanske tar man upp att Socialdemokraterna hade ett förslag till Mål och budget för 2010 där en strategi presenterades för hur kommunen både skulle kunna åstadkomma ett överskott och samtidigt höja kvaliteten i välfärden. För det vore väl något för Haninge, en stark ekonomi och en hög kvalitet i välfärden. Då kanske solen skiner över hela Haninge.

Darina Agha

Redaktör

Kapitel II: Pararellt med denna assimileringsprocess blir segregeringen allt tydligare. Bostadspolitiken på 60- till 80-talet präglar tydligt sin konsekvens i dagens samhälle. Det blir allt fler förorter med över 80 % invandrare bosatta i området. Sonen/dottern till flyktingen eller arbetskraftinvandraren känner sig sviken av samhället. Han/hon ser bristerna i integrationspolitiken och kritiserar medelsvenssons attityd gentemot invandraren. Oftast beskriver dem situationen som sådan; – ” även fast min pappa var läkare i Irak så är han pizzabagare i det här landet, ingen ger oss jobb i det här landet”. Han väljer att gå i pappas fotspår och hjälper till att driva familjens pizzeria. Som tjej accepterar hon familjens värderingar och normer och tycker att det västerländska synsättet på frihet är en överdriven illusion om alla människors lika värde. Både hon och brodern bryter klart och tydligt i språket och identifierar sig gärna som invandrarungdomar. Det är inte alls självklart att begrepp som perspektiv, feminism, konstruktion med mer går att definiera per automatik för dem och istället är slangspråket deras verktyg i kommunikation och som yttrande medel.

Kapitel III: Individerna som jag ovan beskrev är två väldigt vanliga vägval dagens invandrarungdomar kan ställas inför. Nyanserna är väldigt klara men det är av allra största vikt att vi försöker bredda våra historiska kunskaper om folk som flyttat till Sverige genom århundraden när vi pratar integration. Vallonen, finnen och många fler folkgrupper kom till Sverige långt före den tid jag beskriver ovan och till viss del har det dessvärre, oavsett om vi velat eller inte skett en assimilering i hög grad. Idag ser vi exempelvis ingen skillnad på vallonen och svensken då valloner faktiskt fått cirka 400 år på sig fram till idag för att bli ”försvenskade”. Assimilering i mina ögon är ett hot mot mångfalds idealet som vi länge pratat och kämpat för. Toleransen för olikheter är uppenbarligen inte så högt som vi trott i Sverige. Däremot är min andemening i min ledare att oavsett om vi vill eller inte sker en assimileringsprocess i vårt land som länge präglat europeisk integrationspolitik. Min slutliga tankeställare blir om man då följer historiens utveckling bland invandrare faller det väldigt naturligt att mina barnbarns barn inte kommer att heta Güngör i efternamn utan kanske Svensson ifall familjen och kommande generationer väljer att bo kvar i Sverige.

Ge mig lika lång tid som en ättling till vallon och jag lovar Er att jag då kommer uppföra mig svenskt, vad det nu än betyder, för kraven är väldigt höga och låt i integrationens namn mig vara olik till viss mån.

Emre Güngör

Redaktör

Sedan valresultatet har jag suttit i en rad olika sammanhang och diskuterat FIASKOT, dels att det gick så dåligt för Socialdemokraterna men även Sverigedemokraternas framgångar både nationellt såsom lokalt i Haninge (från 2 till 4 mandat i kommunfullmäktige). Krisberedningar, valanalyser, empirisk forskning med många andra metoder används för att förklara men det många redan vet talar ingen om. När det gäller det historiska usla resultat som Socialdemokraterna lyckades åstadkomma finns inget annat än ledarna att skylla på, åtminstone lägga huvudansvaret på och då tänker jag framförallt på partiledaren, Mona Sahlin. Personligen anser jag att hon är väldigt klipsk, klok, erfaren med mycket mer, men det finns inte många valarbetare som under valrörelsen som fått höra av medborgare att de tänker rösta på Socialdemokraterna ”tack vare” Mona.

En kriskommission är tillsatt av partiet men även väntar många både innanför och utanför partiet på hennes avgång. Sedan urminnes dagar är det länge känt att en politiskt ledare måste vara omtyckt av folket ifall denne skall lyckas. Enligt mig var hon redan stämplad innan hon blev tillsatt med sitt förflutna och inte heller blev det bättre när hon av media presenterades som ett tredje alternativ efter Anna Lindh och Margot Wallström.

I arbetet som politiker är vissa saker väldigt givna och centrala och en sådan sak är ordet förtroende. Hela det politiska uppdraget är ett förtroendeuppdrag och för att lyckas som demokratisk politiker måste man alltså ha förtroende, antigen av folket eller direkt av partiet. Har man fått det slutnämnda, förtroende av partiet, och har dessutom en funktion att vara ett ansikte utåt så blir det lika viktigt att ha förtroendet även hos folket. När valresultatet den 19 september blev fastställt så använde Mona själv ordet ”fiasko” för att beskriva valresultatet och nu två månader efter valresultatet anser jag det vara ett fiasko att hon sitter kvar på den positionen. Är det en förnyelse som skall ske inom partiet så måste den ske nu, inte imorgon utan redan igår.

Biskopen Helge Brattgård sa mycket klokt att ” att vara chef är en position, att vara ledare är en relation.” Just någonstans där kan jag känna att Mona Sahlin inte har lyckats, relationen till folket men även till sina egna (LO-kollektivet) har lett till misstroendet. Med ett fortsatt ansvar för Sverige anser jag att det ligger i Socialdemokraternas intressen att se över frågan om partiledare och ställa det till sin spets.

Emre Güngör

Redaktör

När socialdemokratiska företrädare tagit upp ämnet i kommunens demokratiberedning där politikerna sitter för att förstärka demokratin i Haninge har de oftast stött på motstånd av borgarna. I moderaternas och de andra styrande partiernas intressen existerar inte ett ökat valdeltagande för de är då rädda att förlora makten. Det är länge känt att där det är lågt valdeltagande så röstar man oftast rött och därför vill inte majoriteten lägga ned resurser på att förstärka demokratin. Rädslan över att förlora makten är mycket viktigare än att vi i kommunen får en fungerande demokrati med ett högt valdeltagande över alla kommundelar.

Själv är jag väldigt ofta ute i dessa områden för att försöka få så många människor att rösta men en sak som jag lärt mig är att vissa ser på saken som – ”politikerna bryr sig inte om oss och varför skulle vi då bry oss om dem”. En väldigt sorglig syn men dessvärre kan jag till viss mån hålla med. I de områden där valdeltagandet är lågt så finns en stor segregation som gör att vissa känner sig utanför och bortglömda av samhällets förtroendevalda. Dock är det ack så viktigt att dessa människor som inte röstar på grund av att de gett upp hoppet får tillbaka tron på att påverkan är möjlig. Åtminstone att deras barn får ett hopp om att politiken faktiskt spelar roll. Idag finns extrema Rättvisepartiet och Sverigedemokraterna med i kommunfullmäktige just på grund av att valdeltagandet är lågt och för att folk inte är tillräckligt insatta i partipolitiken. Jag hoppas och tror däremot att i år kommer vi lyckas höja valdeltagandet och därmed även förstärka demokratin i Haninge Kommun trots att majoriteten inte önskar det. Kampen för ett fortsatt demokratiskt samhälle lever vidare och det är så viktigt att människor röstar för att vi inte ska få med ovannämnda extremist partierna i kommunfullmäktige.

Slutligen har jag ett inre hopp om att de flesta i vår omgivning har insett det faktum att klyftorna ökar i samhället och att Moderaternas politik ligger till grund för detta. Att Sverige som så ofta nämns som ett jämställdhetsland nu äntligen är redo för en kvinnlig statsminister. Och att sjuka faktiska är sjuka och inte friska nog för att jobba. Att inte pensionärer skall straffas hårdare i skattepolitiken och att vi skall fortsätta leva i ett samhälle präglat av solidaritet med sann broder- och systerskap. Dessa anledningar kanske är förhoppningsvis tillräckliga för att vi ska ta oss till vallokalen och rösta.

Emre Güngör

Redaktör

I Stockholm brukar man oftast förknippa Rinkeby, Tensta och Fittja med ghetto. I Göteborg nämns ofta Hammarkullen. I Berlin är det Kreuzberg, i Paris heter en av förorterna L’Ile St-Denis, i Madrid heter den Leganés och så fortsätter det runt om i hela västvärlden.

Skulle vi för en stund dyka ner på lokalnivå skulle de flesta av våra Haningeblickar vända sig till Brandbergen och Jordbro. De är de två områden som fått absolut dåligast rykte i vår kära kommun. Flera gånger om har de diskuterats i maktens korridorer, bland politikerna, vilka åtgärder som ska vidtas för att förbättra dessa områden men än har inte mycket hänt. Ofta är det ren propaganda och man samlar ofta politiska poäng som politiker när man försöker påvisa att man bryr sig om området mer än andra områden i kommunen. Om mindre en månad är det val och återigen märker jag hur politikerna börjar vända blickarna mot dessa områden för att plocka hem röster. Politikerna pratar om att det är lågt valdeltagande och att man måste göra något åt saken men under min korta politiska karriär har jag snabbt kommit under full med 2-3 saker gällande dessa områden. Jag har i alla fall kommit på varför de är så lågt valdeltagande, väldigt enkel matematik egentligen, politikerna bryr sig inte om förorten och därför bryr sig inte förortsbor om politiken.

Låt oss för en dag tänka att politikerna helhjärtat satsade på dessa områden såsom man gör i vissa andra områden. Man uppmuntrar stora företag etablera sig i områden, strategiskt placerar man viktiga service platser där och man ser till att övriga kommuninvånare måste ta sig dit för att uträtta ett och annat i vardagen. Detta har man lyckats med i Handen, annars hade även detta område kunnat ha ett dåligt rykte men istället finns Handenterminalen, Coop, Ica Maxi, Siba, Mcdonalds, Haninge Centrum och många andra lockbeten till kommundelen. Vad har jämförelsevis Brandbergen? En liten minigolfbana som ska locka folk från andra kommundelar, wow! Inte nog med att man inte uppmuntrar och uppmanar viktiga beståndsdelar till dessa områden. Det politikerna gjort är att de arbetat i motsatt riktning. En utav de allra viktigaste delarna som höll Brandbergens ungdomar och vuxna sammanhållna var en gång i världen fotbollsplanen. Från hela stor Stockholm kom det fotbollslag på helgerna och spelade matcher just där. Istället valde politikerna att plocka bort den stora fotbollsplanen och återigen behöver Brandbergsborna ta sig till Torvalla och Handen för att spela och titta på fotboll.

I Jordbro Centrum konkurrerar Ali Livs mot Mahmod Livs och fundamentalt är det inge fel på det. Egentligen väldigt bra för invånarna att de blir erbjudna orientaliska livsmedel som är svåra att finna någon annanstans men jag har fortfarande svårt att se att familjen från Vendelsö tar sig till Jordbro för att handla starka turkiska kryddor på den nysvenska livsmedelsbutiken. Det som måste ske i dessa områden är en riktig satsning från hjärtat. Inte bara ge området en budget på några miljoner för att bygga en fjuttig park i området. Det behövs mer. Det behövs en långsiktig strategi som sträcker sig över 10-20 kanske till och med 30 år där man strategiskt år in och år ut arbetar för att etablera viktiga företag, service enheter och andra lockbeten till dessa områden.

Idag pratar många som inte bor i Jordbro och Brandbergen om områdena men det är inte säkert om de någon gång har varit där mer än 10 minuter av sitt liv. Om jag för en dag skulle få bestämma som politiker i Haninge Kommun skulle jag kämpa för att tvätta bort ryktet av dessa områden. Ifall vi inte kan lyckas integrera människorna som bor i dessa områden med oss som bor Tungelsta, Vendelsö, Norra Söderby eller Handen så får vi istället integrera oss med dem.

Emre Güngör

Redaktör

Häromdagen frågade en vän;

- ”Vad jobbar du med?”

Innan jag svarade så tog jag själv ett djupt andetag, tänkte mig för och svarade med en generande röst.

”Jag är frilansande föreläsare, precis skrivit en bok som kom ut i höstas , chefredaktör på Haningeposten, dialogledare för pjäsen ”den fjärde månaden”, frilansande skribent och pizzabagare emellanåt ”.

Mitt syfte med denna artikel är inte att bekräfta mig själv utan snarare ifrågasätta det jag gör och förmedla ett budskap att vår tids kapitalism leder till en stress som ingen tidigare åskådat. Idag sker mycket elektronisk väg, färdmedlen blir allt snabbare, snabbmaten allt bredare och verktygen för att stressa allt tillgängligare. Denna utveckling har ett budskap och budskapet lyder ”gör det snabbt, gör mycket mer”.

I min omgivning finns en rad människor, precis som mig, upptagna galningar. Aldrig hör dem av sig för de tror att de är upptagna ministrar. När man frågar dem hur dem mår får man alltid svaret ”jag har väldigt mycket att göra”…. De observerar inte frågan utan vill snabbt bekräfta allt dem gör och är bra på. Att inte ha mycket att göra blir helt plötsligt avvikande och detta är inget någon vill känna igen sig i. Denna kategori av människor kan jag ibland känna att jag tillhör och detta är inget som glädjer mig. Att bli en upptagen ”minister- wannabe” som inte ens kan uppskatta den omgivning och de privilegier han/hon har, utan blir istället så egocentrisk att man förbiser viktigare saker än karriären är något fruktansvärt som blir allt vanligare i vår vardag.

Detta krav kan ibland ställas utav det vårt samhälle men ibland lägger individen pressen på sig själv, man blir helt enkelt sin egen fiende. Däremot är det viktigt att lyfta politikernas roll i det hela, vad signalerar de när exempelvis Reinfeldt säger att vi inte längre ska vara ett bidragsland. Det är helt enkelt jobba som gäller och utan den svenska fackliga rörelsen skulle vi snart jobba 10-12 timmar om dagen för samma lön.

Vad är då viktigare? Hur ska vi prioritera för att få ett skäligt liv och är kontakten med familj och vänner viktigare än att göra så mycket som möjligt för försörjning och eventuellt för en karriär.

Den rikaste femtedelen av världens befolkning förbrukar 86 % av världens resurser. Den fattigaste femtedelen av världens befolkning förbrukar 1,1 % av världens resurser. Trots att vi pratar om att utvecklingen har nått långt så tror jag att om vi bara lyckats fördela uppgifterna på världens befolkning och likaså resurserna så skulle vi säkerligen kommit mycket längre i utveckling.

Emre Güngör

Redaktör

Haninges utveckling har burits upp av Haningebornas vilja att arbeta, anta utmaningar och bygga upp kommunen. Man har pratat om en speciell ”Haningeanda” som skilt ut kommunen från andra i Stockholms län. Haninge gör lite som vi vill och det har präglat utvecklingen. Samtidigt är en fördubblad befolkning på bara 40 år självfallet en stor förändring. Men Haninge har hela tiden mött dessa förändringar genom att utvecklas, bygga nytt och expandera.

Näst på tur står nu Vegastaden som påbörjats. Ett enormt utvecklingsprojekt som bär många år in i framtiden. Men även mindre utvecklingsprojekt genom nya detaljplaner i exempelvis Norrby och de utvecklingsprogram som tagits fram för flera kommundelar.

På många sätt går utvecklingen bra för Haninge. Det jag kan uppleva saknas är en gemensam idé kring hur kommunen ska utvecklas. Ett ledarskap som pekar framåt mot fler företag, utvecklad välfärd och effektiv klimatomställning.

Socialdemokratins politik mot krisen kan på många sätt sammanfattas med investeringar i jobb och i utbildning för jobb. Det handlar om att ge människor fler möjligheter att försörja sig och att utbilda sig vidare när arbetsmarknaden sviker eller intresset skiftar. Det handlar om att om vi inte klarar jobben så klarar vi inte ekonomin och då kommer vi inte kunna utveckla välfärden.

Det är i grunden en ganska enkel idé, en utvecklingsoptimism som ser möjligheter i varje människa. Som ständigt vill förnya och ständigt vill förändra.

Jag tror att det skulle behövas lite mer av den optimismen i vår kommun. Lite färre stängda dörrar och lite mindre av byråkrati och regelrytteri. Lite mindre av att se problem överallt och lite mer av att lösa dem. Ett ledarskap med mer av fart och framåtanda helt enkelt.

Nu börjar partierna i Haninge kommun bli färdiga med sina program och listor inför valet 19 september. I vissa fall känns det som förra valets lista och program i repris. Gick det då, så går det väl nu också. I andra fall så har man lyft upp många unga och nya på valbara platser.

Socialdemokraterna har exempelvis lyft upp Stefanie Kasper, 22 år, och ny i politiken till plats nummer 4 på sin lista. Hon och flera andra unga politiker kommer att bli den nya generationen politiker i vår kommun.

Även Haningeposten kommer att förnyas. Från och med nästa nummer tar författaren och publicisten Emre Güngör 25 år, över som chefsredaktör och ansvarig utgivare av tidningen.

En ny generation står beredd att fortsätta utveckla vår kommun. Det ger Haninge nya möjligheter.

Anders Lindberg

Redaktör

Egentligen är det komiskt. Men får man göra så här med andras pengar? Jag tycker inte det. Att vara politiker i Haninge kommun borde betyda att man värnar skattebetalarnas pengar. Att man inte slarvar. Att man har ordning och reda på kommunens kassa. Nu har frågan varit uppe även i kommunstyrelsen. Inte heller där har någon redovisning skett för var någonstans de 3,2 miljoner kronorna tagit vägen. Och det är mycket pengar för Kultur och fritid. Det motsvarar dubbelt så mycket som en läktare i idrottshallen i Tungelsta skulle kosta. Det motsvarar nytt konstgräs eller upprustning av fotbollsplaner. Det motsvarar mängder av nya böcker till biblioteken eller stöd till renovering av föreningars anläggningar. Om pengarna hade kunnat användas till drift motsvarar det drygt sju helårstjänster som fritidsledare. Eller något annat. Många inom Kultur och Fritid är vana att vända på varje krona. Vana att skjuta upp nödvändiga investeringar och lägga viktig utveckling i malpåse. Därför tycker jag det är grundläggande att man ta reda på vad som gått snett när pengar bara försvinner. Därför att man ska vara rädd om andras pengar.

Ungdomens Hus är ett mycket bra projekt. Det fyller en viktig funktion. För Haninges ungdomar kommer det att bli ett lyft. Därför finns det all anledning för kommunen att fortsätta satsa på projektet. Men det måste ske på ett professionellt sätt. Att lägga förslag till nedskärningar vid julmiddagar och kalla till viktiga möten under julledigheten ger bara intryck av att man inte har koll. Att man sen inte kan förklara var någonstans 3,2 miljoner tagit vägen stärker det intrycket. Haninges skattebetalare förtjänar bättre.

Anders Lindberg

Redaktör Haningeposten